Wednesday: har varit både en bra och en dålig dag, främst dålig dock. Linus och jag åkte in till stan (hem till mina föräldrar dvs) i förmiddags och åt lunch tillsammans innan han drog till skolan. Sedan satt jag och pluggade i ett par timmar, fick en del gjort och har lite bättre koll på saker och ting än innan. Det var väl ungefär det som var bra med idag.
Greps av någon slags ångest för ett par timmar sedan, mådde helt fruktansvärt dåligt. Fick ångest över allt som innefattar mitt liv typ. Över utbildningen jag går, min hälsa och min värk, mitt utseende och kropp.. ALLT. Efter ett tag kändes det som om jag inte kunde andas, så jag kastade på mig mjukisbyxor och en tröja och gick ut-ut-ut. Andas frisk luft, rensa huvudet. Och jag sprang, i 40 minuter, sprang-sprang-sprang. Varit gråtfärdig since then. Jag har aldrig fått någon sådan här panik-ångest-kaninteandas-attack förut. Aldrig. Men jag tror att det är för att det har varit/är så himla mycket hela tiden. Måste klara tentan; kämpa vidare och få hjälp med värken; rädd för 'det där'; hinna jobba, umgås, träna; vara en bra vän och flickvän; ta hand om mig själv; hinnna varva ner och slappna av; stora beslut som har tagits och stora saker som kommer att hända.. Jag vet att jag tjatar mycket om det här med min muskelvärk, men den tar upp så himla mycket tid och energi av mitt liv. Den finns där hela tiden och det tär, både fysiskt och psykiskt. Tror inte att någon förstår hur fruktansvärt-jäkla-skitjobbigt det är att ha det såhär. Det är ett helvete, ett rent jävla helvete. Och ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta och skrika och skjuta huvudet av mig. Ibland vill jag bara ge upp.

När jag kom in igen tog jag i alla fall en dusch och låg sedan en stund på spikmattan, men kunde inte slappna av. Ont i magen och gråten i halsen. VILL BARA SOVA. VILL BARA MÅ BRA.

Vill att Linus ska komma hem nu och hålla om mig och aldrig släppa.

"You ask me about the future and what I think it'll bring, I freeze up and can't think of a single thing."