Hemma igen: besöket gick bra, bättre än jag hade vågat hoppas på. Var helt sjukt nervös innan, men han var så trevlig och pedagogisk och han tog mig på allvar. Han tog mina problem på allvar. Och det innebär en sådan lättnad för mig som många gånger möts med okunskap och många gånger inte blivit tagen på allvar. Vi pratade om huvudvärken och muskelvärken och han förklarade och vi bollade fram och tillbaka. Han skickade en remiss för att röntga mitt huvud (har ju aldrig gjort det tidigare, utan endast nacken) och så pratade vi om medicinering. Det som är aktuellt för mig är att ta antingen mediciner mot epilepsi, men i låg dos, vilket fungerar som migränförebyggande (och vilket i sin tur förhoppningsvis hjälper mot den kroniska smärtan.) Det andra alternativet är antidepressiva, vilket även dem fungerar som smärtlindrande i lägre doser. Självklart är inte en sådan medicinering helt främmande för mig, utan det har hela tiden legat där bak i huvudet någonstans. Att det möjligtvis skulle kunna bli så. Men han skickade med mig ett papper med namn på dem aktuella medicinerna, så att jag skulle få fundera och läsa om dem innan jag bestämmer mig för vilken (om jag väljer att börja - men det lutar mot det) jag vill prova. Den här medicineringen kommer dock inte att hjälpa fullt ut, utan jag måste även träna och stärka mina muskler. Så kombon är alltså det som ska hjälpa mig.

Det känns jättebra att ha kommit såhär långt, fastän jag egentligen inte är så överdrivet sugen på att trycka i mig sådana tabletter varje dag. Men-men, om det är den enda lösningen så är det bara att go for it. För jag tänker inte leva med den här smärtan, det är ett som är säkert.

Efteråt tog mamma och jag en sväng i butikerna och jag blev 500 spänn fattigare. Men en tunika, ett linne och ett par vantar rikare och det är inte fy skam. Är snuskigt nöjd över dessa investeringar. När vi kom hem åt vi lunch tillsammans och pratade igenom ditten och datten.