Yesterday: Efter flera timmar spenderade i sängen framför laptopen och TV:n, slängde jag i mig lunch, hoppade in i duschen och gjorde mig klar på drygt en timme. Hurray! Slängde på mig min nya koftklänning och travade sedan upp till Vällingby. Gjorde ett snabbt ärende och mötte sedan upp bästaste Carro P och hennes söta hund Wira. Därefter begav vi oss ut på en mysig sensommarpromenad i solen och pratade och hade det väldigt mysigt. Jag blev lite kär i (hunden) Wira och Carro visade en massa trix som hon kunde göra. Oh. Jag vill verkligen ha hund igen. Så jäkla mysigt.
Vi promenerade genom en massa grönområden och ner till stränder och pratade och skrattade oavbrutet. Bangar inte. Väl tillbaka i Vällingby igen insåg jag att vi hade promenerat i nästan två och en halv timme. Fan, vad jag behövde det. Oh! Vi kramades hejdå och jag kutade hem, där Linus redan var och väntade. Innan vi åkte tillbaka till landet åt vi lite äppelpaj och pratade om dagen. Väl hemma på landet käkades det en asgod middag ute på altanen i höstkylan (wiiih!), lite mer äppelpaj inne i det varma köket och sedan gick älsk och jag upp och kröp ner i vår soffa, tände ljus och myste. Lovely. Där spenderade vi sedan hela kvällen, drack te, pratade, myste och tittade på TV. Inga konstigheter. Hann prata med Linda en snabbis i luren också. Vi kom i säng vid två. Tänk att vi aldrig lyckas gå och lägga oss i tid. Fantastiskt.


Now: Kom hem för ett litet tag sedan och Linus är på jobbet. Wöhö. Planerna för dagen är att träffa älskade Carro, så jag väntar på att hon ska höra av sig. Om saker blir som vi tänkt oss, åker vi till hennes lägenhet, fixar och donar, myser och umgås. Wih. Ikväll/eftermiddag har jag även beslutat mig för att gå ut och springa/powerwalka. Känner att jag behöver röra på mig. Värken i huvudet, nacken och ryggen blev ju lite bättre efter långpromenaden igår, så det verkar som om det är ett vinnande koncept. Är pepp som fan.
Skickade precis iväg ett lycka till-SMS till Carro P. Hon ska skriva teoriprovet idag, så jag håller tummarna före henne! Tänkte slänga ihop lite frukost nu innan jag svälter ihjäl.

Fuck you.. Ah, jag blir så jäkla förbannad. Kan någon förklara för mig varför man beter sig såhär. För att jävlas? För att det är roligt? För att man inte fattar bättre? TALA OM FÖR MIG HUR I HELVETE MAN KAN LEVA MED DET PÅ SITT SAMVETE!!
Dra åt helvete, ashole.

Happiness! Värken känns bättre idag (peppar peppar!); jag lyckades fixa fransk manikyr fastän mina naglar är sepekorta; har bestämt mig för att färga håret igen; har pratat med Carro nu och vi ska ses när vi är färdiga; älsk och jag kanske ska åka ut med båten imorgon; har tid på UM på torsdag (äntligen!); ska ha min favvoklänning idag. Livet känns bra idag.


Apropå naglar. Jag har alltid varit nästan sjukligt besatt av snygga naglar, främst då manikyr naglar. Redan som väldigt liten (8-10 år) var jag vansinnigt fascinerad av snygga, långa och fransk manikyrerade naglar och eftersom jag aldrig lyckades spara ut egna, så brukade jag pyssla ihop hemmagjorda. Klippte ut i papper och tejpade på fingrarna. Sjukt, jag vet. Haha. Jag har haft manikyrnaglar (alltid äkta, utom en gång i vintras) så fort jag har kunnat sedan dess. Och har fortfarande. Det är liksom jag.